torsdag 11 februari 2016

I väntan på döden pågår livet

Just nu kretsar det mesta i mitt liv kring att vänta på döden. Ett surrealistiskt tillstånd, svårt att greppa. Mitt i allt så finns det så mycket glädje. Det är svårt att känna en balans och det dränerar mig på energi. Känner mig mer ofokuserad och vimsigare än vanligt..........




Det har löst sig för oss med stallhjälp. Hon har varit hos oss i två veckor nu och det känns väldigt bra. Hon är duktig med hästarna. Det underlättar nu när jag dessutom gått upp i arbetstid. Det håller mitt inre lugnt när jag vet att hästarna kommer in i rimlig tid och inte behöver så ute till sent på kvällen nu när vädret är mindre smickrande. Vem vill vara ute mer än nödvändigt i regn och snålblåst?!

På hästfronten rullar det på, med Indra är fokus att försöka få henne att acceptera att gå på skrittbandet. Maggie är igång för fullt och till helgen är det tävling igen. Kvällens hoppträning gick bra, Wille kände sig nöjd och laddad inför tävlingen.

Jag har bestämt mig för att lämna tillbaka Freddan. Inser att han är för mycket projekt-häst för mig. Det var inte vad jag var ute efter när jag ville låna häst från början. Jag ville ha en häst som jag kan hoppträna med och komma ut på lite tävling med, inget avancerat alls men ändå några lättare klasser.
Något som just nu tyvärr känns långt bort med Freddan.

Jag får istället hålla till godo med vår egen projekthäst, Indra och rida lite då och då på Maggie. Min tur att hoppa och tävla kommer nog så småningom.

Kvällens höjdpunkt var att det äntligen var dags för Harry att vara med på hoppträning. Gisses vilken glad och framför allt laddad ponny. Han for fram som ett yrväder och flög över hindren. Givetvis fick han varken hoppa högt eller mycket, det gäller att komma igång lugnt och försiktigt. Hur som helst så gjorde vår lilla kung Harry min kväll och Willes också för den delen. Som Wille längtat efter detta.







Mitt i sorgen, med tårarna strilades ner för kinderna försöker jag njuta av livet, av allt det fina och underbara jag har i mitt liv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar