måndag 15 februari 2016

Farväl älskade pappa!

Det vi väntat på och trott att vi förberett oss för har nu hänt...idag fick himlen ytterligare en stjärna. 

Vi var hos honom och höll hans hand, smekte hans kind när han sakta gled ifrån oss. 

Allt var lugnt och stilla, så fint, så värdigt men samtidigt så overkligt. 





Detta har vi väntat på men nu när det hänt är det så fruktansvärt surrealistiskt, så definitivt och så oåterkalleligt. Det går inte att backa bandet. Nu finns han inte mer och jag saknar honom så att det skär genom hela kroppen.




Försöker känna tacksamhet, tacksamhet för att han inte plågas, tacksamhet för all den tid vi fått tillsammans, tacksamhet att fått haft just min pappa som pappa. Försöker känna tacksamhet för allt det fina jag har i mitt liv men just nu har allt stannat upp och ett stort tomrum har infunnit sig. 

Just nu har sorgen och förtvivlan övertaget



Sista bilden på pappa och mig..., den är tagen den 26 januari 2016

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar