måndag 12 oktober 2015

Bra känsla viktigare än rosetter

I helgen har det varit tävlingar på hemmaklubben, i lördags var vi där med Harry och i söndags var det Maggies tur.

Wille och Harry startade bara en klass, en LB. Passade bra att gå ner en klass med tanke på att det inte gick så bra sist de tävlade. Gjorde mitt bästa för att inte visa Wille hur nervös jag var. Wille fick tipset på träningen förra helgen att rida med ett spö i handen på tävlingen. Något som Harry inte känner sig helt bekväm med. Han blir väldigt stark.


Grabbarna grus


Oavsett Harrys åsikter så fick det önskad effekt, inte en tillstymmelse till att han tänkte stanna. Vare sig i kombinationen eller något annat hinder heller för den delen. Så skönt, kände en enorm lättnad. De kom lite väl nära ett hinder och fick ett pet så ingen rosett med hem idag men Wille var ändå väldigt nöjd. Han hade en bra känsla även om han tyckte det var svårt att rida med spöt eftersom Harry blir så stark. För egen del drog jag en lättnadens suck inombords. Hoppas nu att det har vänt med Harry och att det håller i sig. Vill så gärna att Wille ska få en bra känsla när han tävlar Harry. Känslan är hundra gånger viktigare än rosetter även om det är kul när en bra runda räcker till rosett.  




På lördagseftermiddag fick jag nöjet att trimma Maggie, mysigt. Såklart fick vi sällskap av Ellie-bell när vi skrittade fram. Att regnet började strila ner under ridpasset märkte jag knappt, bara njöt i fulla drag av att rida henne.




Red även  Freddan ett kort och lätt pass på ridbanan. Första gången sedan han kom hem. Testade hur han var att rida över bommar. Inga problem alls. Hoppas verkligen att det kommer funka med honom. Nu gäller bara att han lägger på mera hull så att vi kan komma igång och jobba.


Förhoppningsvis blir detta min framtida utsikt från hästryggen, ett par bruna små öron.

Söndag och Maggies tur, även det en LB (110 cm) och bara en klass. Maggie är i sin bästa form någonsin sedan hon kom till oss och Wille hade en fantastisk känsla redan från första steget på framridningen. Kanske lite för bra känsla, Wille var nog lite väl lejdback för när Maggie blev livrädd och slängde sig innan hinder nummer tre fick han en liten luftfärd. Han fick lite ont i ena foten men inget mer än så som tur var.




Är så tacksam över att Wille i lägen som detta inte blir arg på, eller för den delen skyller på hästen. Maggie gjorde inget dumt utan blev uppriktigt livrädd för något. Gissningsvis såg hon något i fönstren till cafeterian i sargen. Hade Wille inte varit fullt så avslappnad så hade han kanske inte åkt av men.......alltid lär man sig något. Så även om det resultatmässigt inte gick så bra var Wille ändå nöjd med känslan med båda hästarna.

På söndagseftermiddagen tog vi med Freddan ner till skrittbandet när Harry gått klart. Vi gick ner tillsammans med honom. Han har aldrig gått på skrittband tidigare och det är alltid lättare att vara två när en häst ska introduceras. Han fattade snabbt hur det funkade. Han fick bara gå en liten stund första gången så får vi öka på successivt.



Duktiga lilla Freddan

Denna helg har likt så många andra swishat förbi och det är redan söndagskväll och läggdags. Helgen har varit intensiv, utöver alla hästrelaterade aktiviteter har vi varit på fest med Willes fotbollsklubb + att jag jobbat på min kära mans firma (mitt hemma-jobb).  Hoppas ni alla haft en bra helg! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar