måndag 7 september 2015

Skånska mästerskapen

Vi är i mål och jag är galet obeskrivligt stolt över Wille och våra hästar!!

Nu är helgen vi så länge längtat efter och jobbat mot över. Vädret har under helgen lämnat mycket kvar att önska. Starten blev väl inte optimal, när vi är halvvägs mot Vellinge på fredagen nås vi av meddelandet att alla klasser på fredagen är inställda pga hagel?! Japp, ni läste rätt HAGEL i början på september i Skåne. Blev en lång väntan innan vi fick besked om huruvida resten av tävlingen skulle ställas in eller om de skulle köra den. Som tur var blev den inte inställd.

Körde ner till Vellinge i ottan i lördagsmorse med regnet vräkande ner. Vindrutetorkarna fick visa vad de gick för. Väl framme, något sena som vanligt var vår tränare Sofia redan på plats. Hon och Wille gick banan, under tiden veterinärbesiktigade jag Maggie. Var genomblöt i samma sekund som vi var ute ur släpet. Jä..la  skitväder rent ut sagt. Var inte särskilt avundsjuk på Wille som skulle debutera 115 på gräs i ösregn men sa förstås inget om det till honom. Till skillnad från mig hade han nerverna i styr och de gjorde en kanonrunda. Det blev en 5e placering i kval 1.








Efter en lång väntan var det dags för första kvalet med Harry. Banan var om möjligt ännu blötare och halare. Harry tappade fästet vid avstampet på ett av hindren i fas två och de gled rätt in i hindret. I övrigt gjorde de en fin runda. Lite trist men sånt som händer. 

Efter ytterligare lång väntan i skitväder, ömsom störtskurar och snålblåst varvat med några solstrålar var det dags för kval två med Harry. Wille tog en chansning, kom tajt på en oxer, försökte trycka av Harry stort. Nix, pix sa Harry den gubben gick inte. Harry fullständigt avskyr att "komma stort" och stannar hellre i de lägena, särskilt om han vet att det är halt. Men samma sak i den här rundan, väldigt fin och väl ridet i övrigt. Så ur resultathänseende vart det stolpe ut med Harry men tror inte Wille är missnöjd utan känner att han får ta på sig "missen" i den sista rundan och att det som hände i första rundan är sånt som kan hända. Bara att kämpa vidare. Detta är en svår sport och det gäller att glädjas när det går bra. 

Söndag morgon, upp i ottan och köra tidigt men det regnade inte, nice! Eftersom Harry inte kom till final fick han stanna hemma och det var bara Maggie som skulle gå sitt andra kval som första klass på morgonen. När vi kom fram visade det sig att det regnat så mycket under natten så att de fick flytta in kval 2 klasserna och ponnyfinalen. Troligtvis skulle det torka upp så pass mycket under dagen så att finalerna för storhäst kunde hållas ute under em. 

Bara att tänka om, en stor fördel var att vi slapp brodda men att hatta mellan inne och ute är kanske inte optimalt men en bra sak att lära sig hantera. Wille tog det med ro men nämnde i förbifarten att han kände sig grön inför uppgiften eftersom han inte startat henne inne annat än första gången han tävlade henne för länge sedan i våras. De gjorde en felfri första fas men i andra fasen blev det lite väl tajta ponny-svängar som Maggie inte var helt med på så de drog på sig 6 fel. Detta till trots tog de sig vidare till final och efter en oerhört lååååång väntan vart det äntligen dags. 

Var så fruktansvärt nervös, det blåste halv storm, hindren fick förankras i marken med sandsäckar och några metallbågar som det bankades rejält med för att hindren inte skulle blåsa omkull. Herregud hur skulle detta gå?! Varken Wille eller Maggie har varit i närheten av att tävla en klass i denna svårighetsgrad. Dessutom var det utflyttat så nu var de tillbaks på den hala gräsbanan. 

Kan inte låta bli att tycka att det är för bedrövligt att juniorerna startar sitt andra kval först av alla på söndagen och rider final allra sist av alla sent på eftermiddagen. Det blir en sjukt lång väntan både för ryttare och hästar. Känns inte som att hästens bästa kommer främst vid en sådan planering. 


Wille och Maggie väntar på att få komma in på banan




Hur gick det då? Jo de fick ett nedslag och hamnade precis utanför placering.


Att sluta på en 5e plats i sitt första Skånska Mästerskap är långt över förväntan. Vi är vansinnigt glada och min stolthet finner inga gränser. Vilket team de är Wille och Maggie. Hur ska jag kunna "ta tillbaka" Maggie från Wille efter detta? Säga att nu får han inte tävla henne mer för nu ska jag skumpa rundor på en meter. Hur jobbigt det än känns att inte ha en häst att hoppträna och tävla med så kan jag inte dela på dem nu. Face facts, han hoppar henne mycket bättre än vad jag gör. Glädjen över att se dem ta sig an hinder tillsammans överväger. Ser redan fram mot deras nästa tävling tillsammans.

En sak som jag lärt mig av denna helgen är att när man väl satt upp sina mål och sin plan så ska man följa den, tro på sin sak och kämpa för det oavsett vad omgivningen tycker och tänker. Bara man själv kan sin historia och vet vilka förutsättningar man har och målet är kanske inte alltid en pallplats.

MÅLET ÄR VÄGEN MOT MÅLET, INTE SJÄLVA MÅLET I SIG!




1 kommentar:

  1. Duktiga Wille och Fina Maggie!!!! Att splittra dom vore idioti och hur som helst så kommer Maggie ändå alltid vara Din häst <3!! Hon är ju kvar i stallet! Vilken kombo, Heja Stall Graflind <3!!!!!

    SvaraRadera