söndag 20 september 2015

Låååång dag på tävling

Såklart körde vi rent förtidigt till tävling den här gången också, så störigt. Att vi aldrig lär oss....ja ja vi slapp ju stressa i alla fall ;-) Jag tycker att det är väldans skönt att Wille tävlar i de lite senare klasserna under dagen så att man slipper gå upp i ottan men nedrans vad det är svårt att beräkna när det är dags att köra. Bättre att komma för tidigt än försent.

Det var många starter i Willes klasser, dryga 50 st i 110 cm. De gjorde en helt ok runda och det blev en 11e placering. Wille var nöjd över att få en rosett och plakett med hem men han tycker att det är roligare att komma bland de sex främsta så att han får komma in på prisutdelningen istället för att hämta ut rosetten i sekretariatet. Haha gulle unge, en annan hade blivit överlycklig bara av att bli placerad.

Första klassen 110 cm


Andra klassen 115 cm


I andra klassen var det något färre starter, dryga fyrtiotalet. På framhoppningen tyckte Wille att Maggie kändes trött och att hon inte hade någon geist. Sa till honom att ta det för vad det är inne på banan och rida hinder för hinder. Att det är ok att utgå om det inte känns bra.

Väl inne på banan syntes inget av någon trötthet, hon var taggad och de gjorde en kanonrunda. Så bra att det räckte till en andra plats och prisutdelning inne på banan ;-)







Det är klart att de flesta föräldrar är oerhört stolta över sina barn för vilka de är och inte för vad de gör eller presterar. Så är det för oss också såklart men jag ska inte sticka under stol med att jag är gränslöst stolt över både Wille och Maggie även för deras prestationer. Tycker det är kaxigt av dem att gå in bland betydligt mer rutinerade ekipage och göra fina rundor. Att det sedan blir en placering är i min värld bonus. 

Något som också gör mig både glad och berörd är att det är så många både som vi känner och de som vi inte känner som kommer fram till Wille och berömmer honom för hans fina ridstil och säger att han är en duktig ryttare. Om de visste hur mycket det betyder för honom och vilken peppning det ger honom. Blir så varm i hjärtat. 

På kvällen hade vi finaste middagsgästen på besök, mormor och morfars lilla hjärta. Så mysigt att träffa henne. Blir inte alls så ofta som jag skulle vilja även om vi bor förhållandevis nära. Inte lätt att vara en busy mormor ;-)
















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar