torsdag 13 mars 2014

Två steg fram och ett steg tillbaka

Finns inget värre än när den där jäklans osäkerheten kommer smygande. Avskyr när fjärilarna i magen förökar sig i snabb takt och tar över hela mig inklusive hjärnkontoret. MÅSTE MÅSTE skärpa till mig, tro på mig själv. Indoktrinera hjärnan med mantrat jag vill, jag kan och jag vågar!

Framför allt måste jag våga misslyckas vilket är en förutsättning för att nå framgång

På hoppträningarna har det gått spikrakt uppåt ända sedan vi började träna igen efter skadan. Visserligen har vi inte varit igång så där jättelänge men ändå. Efter förra veckans träning var mitt självförtroende på topp. När jag skuttade lite småhinder i söndags började jag fibbla och blev osäker.

Något som jag dessvärre tog med mig till dagens träning. Fjärilarna startade invaderingen redan under eftermiddagen och väl framme på träningen hade de nästan helt övertaget. Nämde min nervositet för Anne innan träningen men sa inget till Ulrika om saken. Hur korkad får man va, klart att jag inte behövde säga något, det lös ju för sjutton lång väg.

Det blev några tokiga språng, jag stressade upp mig, f a n då! Tidigare hade jag tveklöst bett Ulrika om att få hoppa längre men idag bet jag ihop. Nu får det bannemig vara nog.

Jag kan jag vill och jag vågar.

Tog mig samman, log och red. Vad hände då? Jo min snälla fina häst höll en jämn galopp och hoppade fina jämna språng. Känslan kom tillbaks. Så underbart! Jag bangade inte utan fullföljde och hoppade även om jag för dagen tyckte att hindren som låg på metern var höga. De ni, snacka om boost för självförtroendet.

Så även om självförtroendet inte är lika på topp som efter förra veckans träning så är det betydligt bättre nu än i början av träningspasset. Det blev två steg fram och ett steg tillbaks vilket är avsevärt mycket bättre än ett steg fram och två steg tillbaka.



 
 
Är även väldigt glad för att Wille nu rider Powie själv hemma på ridbanan efter skolan medans jag jobbar. Tidigare har han inte velat rida om inte jag är med. Smygtittade lite från köksfönstet på jobbet på dem idag. Han rider henne numera med samma självförtroende som han red sin förra ponny. Full galopp, bus och lek precis som det ska vara ibland ;-) Kan inte vara blodigt allvar jämt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar