måndag 10 mars 2014

Söndag - vårkänslorna spirar

Vårkänslorna var minst lika påtagliga idag som igår. Så härligt när värmen kommer krypandes. Bäst av allt med våren  är att både ljuset och värmen hittar tillbaks men att alla eländiga flugfän inte hittat fram än...njuter :-)
 
Maggie fick dubbla ridpass idag. Trimmade med dressyrsadeln på förmiddagen tillsammans med Anne och Bonzo. Blev inget hårt pass, efter uppvärmning jobbade vi vidare på galoppen. Mest låg fokus på att korta upp med bibehållet lugn. Att hon inte ska bli studsig bara för att vi kortar upp. Helhetsmässigt var hon inte riktigt lika super som i fredags men vi lyckades riktigt bra med att korta upp oss och ändå behålla lugnet i båda varven. Lycka!
 
På eftermiddagen kom vår lilla hästtokiga kusin för att rida. Hon firades i går men det är idag hon fyller och hennes absolut högsta önskan var att få komma upp och pyssla om och rida Powie. Vilken faster kan neka en sådan önskan? Inte jag, klart hon ska rida!
 
Wille och jag hade plockat fram lite hinder och byggt en liten bana enligt Willes banskiss. Planen var dels att Wille skulle hoppa lite lågt hemma utan tryggheten en tränare på marken inger, dels ville vi att Powie skulle vara lite lagom pigg när lilla Matilda skulle rida och till sist så behöver jag öva på att skutta över lite hinder på egen hand, ja inte utan hästen förstås men utan att ha en tränare på backen. Måste jobba med att tro mer på mig själv.
 
Med tanke på att Maggie redan gått blev det vare sig högt eller så särskilt många språng. Började superbra. Kände mig cool. Min häst är verkligen inte tittig på hinder men uppenbarligen är jag det för det tog emot att styra mot murhindret. Ingen aning om varför?! Så jäkla nöjd när vi seglade över det, tog det ett par gånger bara för att bevisa för mig själv att det inte var någon match.
 
Skulle ha slutat där. Började måtta och ratta, hålla in för mycket när jag sedan skulle ta det pyttelilla krysset och räcket. Då fick Maggie nog, sa ifrån och började studsa och bli osäker. Inte så konstigt, dumma mig.  Vänta här nu, vad i h e l v e t e håller jag på med? Skärpning, andades tog mig samman och började om från början. Travhoppade krysset ett par gånger tills Maggie var övertygad om att piloten skärpt till sig. Då kunde vi komma i galopp lugnt och fint igen.
 
Väljer att inte låta mig nedslås, att inte se det som ett misslyckade utan tvärt om. Jag lyckades på egen hand vända situationen så att det slutade bra. Bra där Ullis!
 
För Wille och Powie flöt det på som attan. Önskar så att jag kunde vara lite mer som honom, inte grubbla så mycket utan bli en doer istället. Inte komplicera till saker och ting. Powie tvekade lite till en början på muren men Wille var fast besluten att det var hon som skulle hoppa och inte han. Hon tittade till lite men hoppade snällt. Duktig ponny, så vill vi att det ska vara.

 
Wille och Powie seglar över muren
 
Stilstudie över det lilla krysset 
 
 
Lagom tills vi var klara kom den lilla ryttaren. Wille visade några språng när han hoppade innan det var hennes tur att hoppa upp. Såklart ville hon också hoppa. Powie var precis lagom pigg för en liten ryttarinna, travade sådär lagom fort och klev på i sakta mak över "hindren". Wille coachade på bästa tänkbara sätt. Alla var glada och nöjda :-) Härlig söndag!
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar