måndag 23 september 2013

Vilken debut - vilken kille - vilken ponny - mamma är stolt som en tupp!

Gillar verkligen det här med att vara "ponny-mamma". Gillar det så mycket att jag utan att blinka ställer klockan på 05.30 en söndagsmorgon för att fodra hästar och sedan lasta in ponnyn och alla atiraljer, en stycke hund och en son för att köra dryga nio mil enkel väg för att Wille ska debutera och tävla en klass med "sin" nya ponny.

Som min kära man uttrycke det, ja det är många timmars förberedelse och lång bilfärd för något som är gjort på mindre än 1 ynka minut. Visst är det sant, men allt runt om kring är ju en del av det roliga.

Vi höll vår tidsplan och kom iväg på pricken 07.00 som bestämt, bara där blev jag lugn. Resan tog så lång tid som vi kalkylerat och vi kom rätt direkt, lugn igen. Hunden skötte sig bra, ponnyn skötte sig bra, funktionärerna var supertrevliga. Framridningen var stor, rymlig och bra. Framhoppningen blev rörig, Wille fick svårt att fokusera men tog några språng och kände sig ändå redo när han väl kom in på banan.

Trots att han blev stressad på framhoppningen hade han full koll inne på banan. Kom i håg att lägga en volt efter startsignal innan han kom på första hindret enligt "order" från tränaren ;-) De gjorde en felfri runda och fick sin första rosett. Vilken lycka! Tror vi var lika glada både Wille och jag att det gick så bra. Schysst kick för självförtroendet.

Måste såklart även ge fina Moonlight en eloge, vilken läromästare hon är, ställer upp för sin ryttare och gör ett bra jobb. Helt ärligt, Wille är inte direkt stor, en liten putt uppe på ryggen på henne, hon hade kunnat göra precis som hon själv ville. Tur hon gillar att hoppa och glädja sin ryttare.

Framridningen

Duktigt ekipage

Vi var hemma strax innan lunch igen så jag hann med både en runda till matbutiken för att fylla på kylen inför kommande vecka och rida Dole och Maggie.

Lagom tills Anne och Aktion kom över för ett gemensamt ridpass tillsammans med mig och Maggie kom regnet. Varför skulle hon ta med sig det? Onödigt om ni frågar mig! Jaja, ingen har ju dött av lite vatten, det blev ett trevligt ridpass. Maggie kändes bra och var ovanligt lugn när vi avsludade med att skrittade ut en runda. LG = Life´s Good!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar